I Dalarna är heltid ingen dröm

Dalarna blev först i Sverige med att teckna kollektivavtal om rätt till heltid och i fyra kommuner är det nu verklighet. Marie Forsberg är en av dem som fått en fast heltid.

– Jag blev överlycklig. Det har inneburit en stor trygghet för mig, inte minst ekonomiskt.

Kampen för rätt till heltid är inte ny. Den har pågått i årtionden och stort hopp har ställts till lagstiftning. Inför valet 2006 bestämde sig socialdemokraterna och Kommunal i Dalarna för att gå från ord till handling och skrev ett manifest där de gjorde klart att projektet heltid en rättighet deltid en möjlighet skulle fullföljas. Två år senare fattades en principöverenskommelse där man slog fast att de kommuner i Dalarna som har ett starkt socialdemokratiskt styre skulle teckna kollektivavtal med Kommunal om rätten till heltid.

– Vi bestämde oss för att det skulle gå och det gick. Nu är fyra kommuner i Dalarna med, landstinget är på gång och fler kommuner står på tur. Det här berör flera tusen kommunanställda och jag ser det som en stor framgång, säger Hans Unander, ordförande i Kommunal i Dalarna. För honom, som socialdemokrat, är det också viktigt att partiet på det här viset visar att de är en bra arbetsgivare.

– För mig är det här en viktig jämställdhetsfråga. Det är ju märkligt att det oftast bara är i kvinnodominerade yrken som det inte går att ordna till heltider.

Samtidigt handlar rätten till heltid, enligt honom, också om trygghet och om möjligheten att kunna leva på sin lön. Han vill inte ha ett samhälle där människor tvingas springa mellan olika jobb för att kunna försörja sig. Rätten till heltid berör nyanställningar och återanställningar av tillsvidaretjänster inom kommunen. Det berör inte dem som redan har anställningar och han kan förstå att de kan uppleva det som orättvist.

– Men de kan söka de tjänster som blir utlysta. För mig är det viktigt att vi ser till att det inte rasslar in fler deltider och nu sätter vi stopp för det. Dessutom märker vi att det här fått effekt fortare än vi kunnat tro. Dels har vi många pensionsavgångar, dels en rörlighet på arbetsmarknaden som gör att kommunerna åter besätter tjänster på heltid.

Helt okomplicerat har det inte varit. Vissa kommuner har tvekat på grund av det tuffa ekonomiska läget och det har också funnits schematekniska problem som man har varit tvungen att lösa.

– Men det går om man bara vill. Det har vi visat. Man får inte ge sig bara för att man stöter på tjänstemän som säger att det inte går.

För att få till heltider har man gjort så att de anställda inte har en tjänst på en viss arbetsplats utan i kommunen. Det innebär att de anställda kan få jobba på flera platser. På så vis minskar behovet av vikarier.

Rätten till heltid handlar, enligt Hans Unander, på sikt om mer än rättvisa och trygghet. Han menar att det på sikt kommer att vara en viktig förutsättning för kommuner som vill rekrytera nya och unga medarbetare.

– Att attrahera ungdomar är en viktig fråga för kommunerna framöver och då måste man kunna erbjuda jobb som de kan leva på. Det blir tufft för de kommuner och arbetsgivare som inte kan det.

Marie Forsberg och Jannice Bagger är två som fått heltid genom den här satsningen. Båda har under flera år jobbat som vikarier på äldreboendet Ängsgården i Ludvika. För Marie Forsberg, som var ensamstående småbarnsförälder, var vikarielivet en katastrof.

– Både ekonomiskt och för familjen. Det är svårt att planera sin ekonomi när man inte vet hur mycket man får jobba och det kunde variera väldigt.

Det var också svårt att planera sitt liv när de kunde ringa samma dag och fråga om hon kunde jobba.

– Ringde de en lördagsmorgon så fungerar det inte alls när man har en fyraåring hemma. Då finns ingen barnomsorg.

Nu är Marie föräldraledig med sitt andra barn, Hugo, två månader, men hon fick sin fasta tjänst redan i fjol.

– Jag blev överlycklig. Det innebar en trygghet ekonomiskt, men också för att jag nu vet mitt schema.

Jannice Bagger upplevde inte vikarielivet som lika jobbigt, även om hon tycker att det känns tryggare med en fast heltidsanställning. Hon har jobbat i sex år, men tyckte jobbet var roligare förut. Alla nedskärningar har gjort jobbet för stressigt.

– Jag tycker fortfarande om mitt jobb, men det har blivit mycket tuffare och vi hinner inte med att göra det där lilla extra för de boende. Vi hinner knappt rulla håret på dem när de har duschat.

De har ingen heltid på Ängsgården utan i kommunen. Det innebär att de får jobba där behoven finns. Innan Marie gick på föräldraledighet jobbade hon 25 procent på Ängsgården och 75 procent på ett annat boende. Jannice har hittills bara jobbat här och på ett annat äldreboende, men det blir fler ställen framöver. De är båda kluvna till det här upplägget.

– Det kan bli rörigt. Det är nya rutiner, nya arbetssätt och nya boende att ta hand om.

Marie håller med, men menar samtidigt att det också gör att man inte tröttnar på samma sätt som när man bara jobbar på ett och samma ställe hela tiden.

Pratas det mycket om rätten till heltid här i Ludvika?

– Jo, det gör det. Jag tror att det rör sig om omkring 100 personer som fått en heltidsanställning här i kommunen, säger Marie.

Text: Tobias Östberg