Visstid – tvånget att alltid ställa upp

Precis som alla unga människor vill Jenny Westin och Sofie Dahlin styra över sitt eget liv. Jobbet som springvikarie på Textilia AB i Långsele gör det lättare sagt än gjort.

– Man kan aldrig planera att gå ut med kompisar en kväll. Och barn vill jag och min kille nog inte ha när allting känns så osäkert, säger Jenny Westin.

Dåliga konjunkturer och en sviktande arbetsmarknad gör att ungdomar i Långsele har få andra alternativ än att vända sig till Textilia om de vill få arbete på hemmaplan. Tvätterierna har hittills inte drabbats så hårt av lågkonjunkturen som de flesta andra branscher. Jobben kräver heller i allmänhet ingen hög utbildning, men i gengäld präglas branschen av låga löner, dålig arbetsmiljö och många visstidsanställningar.

– Ibland känner jag mig som en studsboll, som studsar än hit, än dit. Samtidigt är det förstås skönt att slippa de förslitningsskador man lätt kan få när jobbet är för enahanda, säger Jenny Westin.

Sina unga år till trots har Jenny redan hunnit med de flesta sysslorna på golvet, efter att ha varit visstidsanställd i tre och ett halvt år. Hon berättar om en tillvaro då hon nästan aldrig känner sig ledig.

– De ringer ofta från företaget 6.45 på morgonen. Ofta vet jag inte på fredagen om jag ska jobba kommande måndag. Samtidigt har jag aldrig någon riktig semester, för just under semesterveckorna ska vi täcka upp, så då får vi veta i god tid att vi behövs.

Sofie Dahlin håller med om att ovissheten är påfrestande. Hon har inte jobbat lika länge som Jenny på företaget och hamnar därför längre ner på LAS-listan, vilket ger färre vikariat.

– Jag brukar ha svårt att sova på morgnarna. Tankarna mal: Ska dom ringa i dag, eller inte? Cathrin Näsmark, ordförande i IF Metalls arbetsplatsklubb, menar att det måste bli striktare regler om visstidsanställningar i kollektivavtalet. Hon anser att visstidsanställningarna i dag alltför ofta är ett sätt att utnyttja unga tjejer.

– Visst är det en kvinnofälla. Och det finns många andra negativa konsekvenser, som man kanske inte tänker på från början. Viktigast är kanske att inkomsterna blir låga och ekonomin svår att planera. Det leder i sin tur till att det knappast är att tänka på att ta banklån till ett hus. Pensionen blir låg, liksom A-kassan, en situation som försämrats ytterligare av den sittande borgerliga regeringen.

– När de ringer och frågar måste jag nu ibland räkna och tacka nej till att jobba två dagar, eftersom det blir en ren förlust. Då jag stämplar deltid måste jag jobba fyra dagar i rad för att det ska löna sig att arbeta, berättar Sofie.

Cathrin Näsmark beräknar att ungefär var femte anställd på tvätten är visstidsanställd. Fackklubben har kämpat emot i alla år, men möts av argumentet att det måste till för att hålla budgeten och ha en effektiv produktion. Resonemanget håller inte, menar hon.

– Det är mest yngre tjejer, mellan 17 och 25 år, som är springvikarier. De som blivit uppsagda är samtidigt från 40 år och uppåt. Egentligen vill nog arbetsgivarna hyra in personal via bemanningsföretag, men där har vi satt en tydlig gräns.

Från företagets sida förnekar man dock att man helst skulle vilja hyra in personal.

– Nej, den tanken har vi inte. Det fungerar i dag så att den visstidsanställde går mot ett namn. Principen är att om någon blir sjuk går en bestämd person in för den personen. Vi går inte in för att utöka personalstyrkan, utan för att ersätta vid sjukdomar och andra former av ledigheter. Och organisationen är inte något problem, utan det handlar om att vi ska hålla en budget. Det som påverkar den är kunderna, fler kunder ger fler anställda, säger Hans Pahlin, platschef.

Cathrin Näsmark tror att systemet med springvikarier på sikt är dåligt för alla, även om det på många sätt kan vara bekvämt för arbetsgivaren. Men det är också byråkratiskt.

– Varje gång jag jobbar går jag ju in i en ny anställning. Så jag har en tjock pärm med anställningsbevis – bara för i år säkert över 100 stycken, berättar Jenny Westin.

Text: Ivan Markowicz