2010-02-23

Jämställdhetspott och låglönesatsning har gett resultat



Jämställdhetspotter är ett av LO-förbundens krav i avtalsrörelsen. Nu menar arbetsgivarrepresentanter att satsningarna inte har någon effekt. Agneta Dreber som är VD för Livsmedelsföretagen tycker att det inte är någon bra idé att ge en grupp mer pengar. En sådan omfördelning kan istället hämma kvinnorna eftersom sambandet mellan ansträngning och belöning sätts ur spel.

- Vi har gång på gång konstaterat att kvinnligt dominerade branscher får lägre lön än manligt dominerade. Marknaden har uppenbart inte klarat av att åtgärda problemet. Därför behövs jämställdhetspotter, säger LOs avtalssekreterare Per Bardh.

Utöver lönekravet kräver LOs förbund att en jämställdhetspott på minst 125 kronor per heltidsanställd och månad ska tillfalla avtalsområden som har en genomsnittlig förtjänst lägre än 21.300 kronor per månad. Genom den konstruktionen träffar jämställdhetspotten LO-förbundens kvinnodominerade avtalsområden.

- Vår satsning på kvinnors löner i den senaste avtalsrörelsen har gett resultat. Nu har vi utvecklat modellen och effekten blir densamma, kvinnodominerade yrkesgrupper får ett större lönepåslag än mansdominerade, säger Per Bardh.

Under åren 2007-2008 ökade lönerna för kvinnliga arbetare med 8,7 procent och med 8,3 procent för manliga arbetare. Det framgår av LOs Lönerapport år 2009, Löner och löneutveckling år 1998-2008. Lönegapet mellan kvinnor och män har minskat vilket var syftet med den jämställdhets- och låglönesatsning som LO och förbunden samordnade sig om i senaste avtalsrörelsen.

Även om lönegapet mellan kvinnor och män har minskat så är lönerna fortfarande klart högre för män än för kvinnor. Bland arbetare är den genomsnittliga månadslönen 19.600 kronor för kvinnor och 22.500 kronor för män, det vill säga 2.900 kronor högre för män.

- Svenskt Näringsliv sticker huvudet i sanden och tror att marknadskrafterna ska lösa alla problem. Vi tar fajten, för vi vill se konkreta resultat och inte bara diskutera, avslutar Per Bardh.


Text: Ulla Johanson