Boken på arbetsplatsen

Orden, vad har de egentligen för betydelse i dessa tider när moderaterna kallar sig ett arbetarparti? Och vilka värnar i dag om orden och kulturen inom arbetarrörelsen?

Ett exempel på några som gör det är de fackförbund som deltar vid Boken på arbetsplatsen-seminariet i Brunnsvik, ett tredagarsseminarium som gick för åttonde året i år med ett nittiotal deltagare. Där fanns bokombud från arbetsplatser i hela Sverige samt bibliotekarier, författare och funktionärer från arbetarrörelsen.

Först ut att prata var ABFs förbundssekreterare Annika Nilsson som dock inte var på plats utan hördes via en länk på Internet. Föga överraskande sa hon att läsandet är en av grunderna för demokratin och hon kritiserade den borgerliga regeringen:

- Det sker en allt för ensidig satsning på läsning för barn. Problemet är att femtio procent av alla manliga arbetare aldrig öppnar en bok, sa Annika Nilsson.

Flera framträdanden av arbetarförfattare följde under dagarna. Bernt-Olov Andersson och Torgny Karnstedt gav inblickar i skrivandet om fackavdelningars historia och Maria Hambergs berättade om sin väg från småbruket i Västerbotten till jobbet på Scania i Södertälje och författarskapet.

Men det var med dramatikern America Vera Zavalas anförande som vi började närma oss pudelns kärna: Hur agerar fackföreningsrörelsen i kulturpolitiken?

Hennes pjäs Concha tu madre (ungefär: knulla din morsa) var en av fyra som gick på turné med Riksteatern under samlingsnamnet Den polske rörmokaren. Jag har själv sett alla och i tre av dem fick fackliga ombudsmän mer eller mindre löpa gatlopp, utmålade för att vara i fullkomlig maskopi med arbetsgivarna eller som i Maceij Zarembas pjäs där de antyds ha samma mentalitet som tyska nazister som sköt nakna kvinnor.

Vera Zavalas pjäs var dock betydligt mer nyanserad och tog upp fackets inställning till papperslösa arbetare. Kruxet var att trots att turnén i högsta grad berörde arbetarrörelsen och facken ville nästan ingen därifrån komma och debattera på de platser som besöktes. Därmed försatte man beklagligtvis ett tillfälle att diskutera fackets roll i samhället.

Också många andra aspekter av rörelsens förhållande till kultur togs upp under dagarna. Författaren Lena Kallenberg och IF Metalls kulturansvariga Kjersti Bosdotter påpekade att det första man gjorde då man startade förbund och avdelningar i seklets början var att också starta bibliotek. Hur skulle annars arbetare kunna bilda sig och sätta sig in i vad kampen handlade om?

Goda nutida exempel på detta finns. Kulturrådet har bidragit med 1,2 miljoner kronor det senaste året vilket gjort att 87 nya arbetsplatsbibliotek lagts till de cirka 1.200 som redan finns.

Bibliotekarier från Borås och Norrköping berättade om hur de samarbetar med facken och ibland också företag, ett samarbete som ger ett bättre flöde i boksnurrorna än om facken skött allt på egen hand.

Sist, men inte minst viktigt på seminariet, diskuterades LOs beslut att låta ABF ta hand om kulturen. Karl-Petter Thorwaldsson som är ordförande i ABF medgav att det var med viss vånda man åtog sig uppdraget.

Frågan om vad som händer ifall regeringen drar ner ABFs statliga bidrag fick vi inte något entydigt svar på. Detta var något bekymmersamt då man vet att borgerligheten satsar miljarder på sin kultur och på sina media.

Lite klokare och framför allt glada över att ha träffats och fått diskutera angelägna frågor lämnade vi ett Brunnsvik som badade i sol och klarblå höstluft. Ett Brunnsvik som det är osäkert om vi kommer att få återse då det eventuellt kommer att säljas.


Text: David Ericsson