Orimliga lönenivåer för makteliten

Det är orimligt upptrissade löner och andra villkor för Sveriges ekonomiska maktelit som skapar risk för inflation och inte de avtalsenliga löneökningarna för lågavlönade kvinnor. 2005 tjänade den ekonomiska eliten nästan 41 gånger en industriarbetarlön. Det framgår av LOs nya rapport i serien om maktelitens löner.

– Fyra procent löneökning för vanliga löntagare anses av samhällseliten leda till risk för löneglidning som i sin tur riskerar leda till inflation. Ledarna i företag anser sig kunna ta ut dessa höga lyft utan risk men vad händer med lönen för vice vd och så vidare. En helt annan moral gäller för ledarna. De anser sig inte ha något ansvar för samhällsekonomin. Makteliten gör som de brukar, möjligen allt mer raffinerat, anser LOs förste vice ordförande Erland Olauson.

41 industriarbetarlöner motsvarar en summa på 11 miljoner kronor. Hela eliten tjänade 15 industriarbetarlöner i genomsnitt år 2005.

Makteliten gör som de brukar, är den nionde i LOs serie om den svenska makteliten. Rapporten redovisar inkomstutvecklingen under åren 1950 till och med 2005 i relation till den genomsnittliga lönen för en industriarbetare. Rapporten följer också upp diskussionen från förra rapporten om bolagsstyrning och ger en lägesbeskrivning av hur långt vi kommit när det gäller ersättningssystem och jämställda styrelser.

Makteliten utgörs i rapporten av 198 elitpositioner. Det är positioner, inte individer, som har inflytande över löntagarna som granskas. Den inkomst som mäts är arbetsinkomst och inkomster från kapital och näringsverksamhet. En genomsnittlig sammanräknad inkomst var knappt fyra miljoner kronor 2005, som kan jämföras med en genomsnittlig industriarbetarlön på cirka 261.000 kronor. 1980 var det år då spridningen av inkomster mellan maktelit och industriarbetare var som lägst. År 2005 var maktelitens inkomst den högsta under de 55 år studien pågått.

De andra två delarna av eliten ligger betydligt under den ekonomiska elitens inkomstnivå. Den demokratiska eliten, här avses de förtroendevalda, hade en inkomst på cirka fem industriarbetarlöner 2005, och det var mer än 1950.

Den tredje elitgruppen, den byråkratiska eliten, har knappt sju industriarbetarlöner i inkomst år 2005. Jämfört med 1950 har denna elitgrupp fortfarande ungefär samma relation mellan sin inkomst och industriarbetarens.

Jämställdheten går bakåt i den ekonomiska makteliten. Kvinnorna lyser helt med sin frånvaro. Varken 2004 eller 2005 finns någon kvinna med bland de 50 vdar i näringslivet som ingår i gruppen. År 2002 fanns två stycken. Mellan 1950 och 2000 fanns ingen kvinna alls i denna grupp.

Vd-lönerna i Maktelitens urval har ökat med 55 procent mellan 1998 och 2005. Under samma period steg börsen med 30 procent medan den genomsnittliga industriarbetarlönen ökade med 24 procent.

Styrelsearvodena i de största svenska bolagen fortsätter att öka kraftigt. Arvodena i börsens största bolag ökade med cirka 54 procent mellan 2000 och 2006, vilket är en ökning med cirka 7,5 procent. Under samma period ökade en genomsnittlig industriarbetarlön med 3,5 procent per år.

På jämställdhetsområdet i börsstyrelserna går utvecklingen mycket långsamt. Kvinnoandelen i börsstyrelser har ökat men utvecklingen på jämställdhetsområdet för kvinnor i ledningspositioner står still. Bland de förvaltare som i huvudsak handhar fackligt försäkringskapital ar det endast AP-fonderna och Folksam som har jämställda styrelser. De bolag där facket har viss bestämmanderätt har uppnått en högre grad av jämställdhet än övriga ppm-förvaltare i Maktelitens urval.

- Men facket själva måste också bli bättre här, tycker Åsa-Pia Järliden.



Bilden från presskonferensen: Jeanette Bergström, utredare, Åsa-Pia Järliden- Bergström, ekonom och Erland Olauson, LOs förste vice ordförande