Vad det blev och vad vi vill

Den moderatledda regeringens signal är tydlig: individualisera arbetslöshetsförsäkringen och låt varje människa bära en större del av ansvaret för sin egen arbetslöshet. De senaste tre årens kraftiga nedrustning av vårat grundläggande trygghetssystem med a-kassa och kraftigt försämrad kvalitet i arbetsmarknadspolitiken måste få ett slut. Alla om har behov av en trygg inkomstförsäkring under tiden de söker jobb ska kunna försäkra sig i en facklig a-kassa. Ett av de största hoten är utslagen arbetskraft, att människor aldrig kan komma tillbaka till arbetslivet eller ens ha möjlighet att påbörja ett aktivt arbetsliv.
Här följer en genomgång av vad som hänt och en närmare titt på vad vi vill göra för att förbättra villkoren för alla arbetslösa genom det bästa instrument vi har: a-kassan.


1. Så här blev det
Före regeringsskiftet var a-kasseavgiften solidarisk och ungefär lika för alla, till en kostnad på cirka 100 kronor per månad. Idag måste de 32 a-kassor som finns själva bära en stor del av sina kostnader. Det innebär drastiskt höjda avgifter beroende på hur arbetslösheten ser ut inom de olika a-kassorna. För vissa medlemmar ligger avgiften på 430 kronor per månad och nästan 450.000 medlemmar har lämnat a-kassorna de senaste tre åren. (Källa: IAF)


Det här vill vi:
Sänk avgiften till a-kassan genom återinförande av solidarisk avgiftsfördelning. Avgiften måste åter hamna på cirka 100 kronor i månaden för alla. Avgiften till a-kassan ska inte bero på hur hög arbetslösheten är i respektive bransch.

2. Så här blev det
Ersättningen vid arbetslöshet har sänkts kraftigt. De senaste fyra åren har taket sänkts från 730 till 680 kronor per dag. Endast cirka två av tio av alla arbetstagare får idag behålla 80 procent av sin inkomst vid arbetslöshet. Dessutom får man högre skatt när man är arbetslös än när man jobbar på grund av jobbskatteavdraget.


Det här vill vi:
Höj taket för ersättning vid arbetslöshet så att de flesta löntagare får en ersättning motsvarande 80 procent av tidigare inkomst under hela arbetslösheten. Ett mer långsiktigt mål är att inkomstskyddet ska vara 90 procent.

3. Så här blev det
Konsekvensen av den moderatledda regeringens a-kassepolitik är att kopplingen mellan facket och a-kassan har försvagats. När organisationsgraden minskar kraftigt minskar också förutsättningen att reglera arbetsmarknaden genom kollektivavtal. Facklig a-kassa är en del av den svenska modellen.


Det här vill vi:
Stärk kopplingen mellan a-kassor och facklig anslutning. När a-kassorna har en tydlig kontakt med och erfarenhet av den bransch vars anställda man arbetar med kan man skapa en rättssäker och effektiv försäkring.

4. Så här blev det
Före regeringsskiftet var både a-kasseavgiften och fackföreningsavgiften delvis avdragsgill i deklarationen. Nu har alliansen tagit bort avdragsrätten vilket innebär en skattehöjning i praktiken för alla löntagare. Avdragsrätten återstår däremot för arbetsgivare som är med i sina organisationer.


Det här vill vi:
Skattereduktionen för avgiften till a-kassan måste återinföras.


Vad beror arbetslöshet på och vem bär ansvaret för jobben? Svaret på de frågorna skiljer sig radikalt mellan vänster och höger och idag sker en nedmontering av den arbetsmarknadspolitik som vill garantera allas rätt till arbete för rimlig ersättning.

Medan högern ser arbetslöshet som ett individuellt problem i första hand är det för vänstern ett kollektivt problem som drabbar individen på ett negativt sätt och samhällets sak att lösa.

– Man kan skydda sig på olika sätt som individ, genom utbildning eller att flytta, men när flera stora företag lägger ner på samma ställe regnar det på alla, oavsett var man befinner sig. Arbetslöshet är ett oacceptabelt samhällsfel eftersom vi har enats om att vi har rätt till ett arbete, säger Oscar Ernerot som arbetar med arbetsmarknadspolitik och a-kassan på LO. Han har följt de senaste årens utveckling på nära håll.

– A-kassan och arbetsmarknadspolitiken är som hjärtat i LO, de väger väldigt tungt och är en del av en svensk modell som bygger på parternas överenskommelse om att kollektivavtalen ska gälla.

A-kassan är till för att skydda kollektivavtalen från lönedumpning, det är därför ersättningsnivåerna är så viktiga. Det är viktigt att de allra flesta får 80 procent av sin lön vid arbetslöshet. Om en arbetstagare förlorar jobbet ska denne inte hamna i fattigdom och börja konkurrera om jobben genom att gå med på lägre lön än andra.

– Det är viktigt att tänka på att den stora och positiva samhälleliga effekten av a-kassan kommer alla till del. Genom att den skyddar den enskildes ekonomi och därmed håller köpkraften igång vid arbetslöshet så minskar man också effekterna av en lågkonjunktur, säger Oscar.

En enkel kollektivistisk princip ligger till grund för a-kassans drygt 100-åriga historia. Om tio personer får jobb och den elfte blir utan lägger de övriga en liten del av sin lön till den arbetslöse. Dels för att denne ska ha råd att köpa mat och att bo, men också för att hålla uppe löneskyddet så att samma person inte börjar konkurrera och acceptera sämre lönevillkor. Men idén om det gemensamma ansvaret är inte lika självklar idag som den har varit genom tiderna.

– När den moderatledda regeringen tillträde hösten 2006 inledde man med att snabbt genomföra försvagningar av arbetslöshetsförsäkringen, säger Oscar. Man förändrade a-kassan genom att göra det dyrare att vara med, svårare att kvalificera sig och sänka ersättningsnivåerna. Därefter följde många försämringar i hög hastig med slarvigt genomförda lagförslag och korta remisstider.

En av försäkringens grunder, att motverka lönedumpning, är i praktiken redan borta. Den lägsta nivån man kan få från a-kassan vid arbetslöshet fungerar som skydd för den lägsta lön man behöver acceptera. Ett ersättningstak som ger som mest 80 procent av 18.700 kronor i månaden innebär att de borgerliga partierna tycker att den maxersättning den arbetslöse kan få blir väldigt låg.

Men Oscar Ernerot menar ändå att det går att förändra denna politik inför fortsättningen:

– Jag är hoppfull men en helt ny a-kassa går inte att skapa så snabbt. Ett långsiktigt arbete kommer krävas för fortsättningen, i rätt demokratisk ordning, för att försöka komma tillrätta med de attacker mot försäkring och arbetstagare som skett de senaste åren. Däremot är jag starkt oroad inför tanken på en fortsatt borgerlig regering. Det skulle innebära övergång till ett system där varje individ tecknar en egen försäkring. Det skulle också innebära att den som löper stor risk för arbetslöshet tvingas betala mer än den som har en låg risk.

Text: Anna-Maria Sörberg